lester -

Stockholms Stads Klotterpolicy

Graffiti (från grekiskans grapho, ‘att skriva’) är vårt äldsta uttryckssätt och har utövats i omkring 32.000 år, ända sedan människan fick något att rita med och något att porträttera. Det innefattar allt från grottmålningar till väggristningar och har på många sätt varit en viktig del av vår historia, bl.a. i vår förståelse av svunna kulturer och språk.

Modern graffiti, eller ”spraykonst”, är därför inget nytt mer än till tekniken. Vi har använt oss av graffiti på alla möjliga sätt, från att enbart sätta en stämpel till att uttrycka känslor, i både fred som under krig och revolutioner, genom att upplysa med slagord och propaganda. Berlinmuren är ett av vår moderna tids mest kända exempel.

Spraykonsten uppkom i underklassens USA på 70-talet och har alltid varit kontroversiell, men har därefter blivit mer eller mindre accepterad och nu erkänd som konstform. Den kom till Sverige i början av 80-talet och har sedan dess blivit en livsstil och ett uttryckssätt även för svenskar som velat utmana och ifrågasätta normer.

Idag finns det en hel mängd uttryck som tar sin inspiration från graffiti, bl.a. i olika slags trycksaker, film, design och grafisk formgivning.

Den 16 april 2007, godkände Kommunfullmäktige i Stockholm Stad en ny slags klotterpolicy¹ och införde då nolltolerans, vilket innebär att all slags klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse skall motverkas. Motiveringen bakom policyn är att graffiti och klotter skapar en ful och otrygg miljö, samt att öppna platser avsedda för graffiti ökar skadegörelsen i närområdet. Problemet är att även laglig graffiti börjat motverkas.

Detta har väckt starka känslor från olika håll, men i synnerhet från just den konstnärliga subkultur som uttrycker sig genom graffiti - något som i och med denna policy blivit en näst intill helt illegal företeelse. Det som upprört mest är hur Stockholms Stad har startat en form av estetisk censur, och frågan har väckts om policyn i sig inte är ett brott mot lagen om yttrandefrihet?

LAGAR OCH DEFINITIONER

För att ta reda på om klotterpolicyn är en oegentlighet måste vi först reda hur den kommit till och hur mycket makt den egentligen har. För vad är egentligen en policy?

Det finns många uppfattningar av vad ordet innebär då det har försvenskats från engelskan, men i själva verket härrör från medelfranskans policie, som i sin tur utvecklats ur latinets politia vilket betyder medborgarskap; stat(stad); polis.

I Svenska Akademiens lexikon benämns policy som ”på principer grundat handlande el. tillvägagångssätt i t.ex. ett företag”² och i andra ordböcker som ett ”grundläggande handlingsprogram för ett företag eller organisation”³.

På Wikipedia beskrivs det att ”policyer skiljer sig mot lagtexter då en lagtext kan förbjuda och förhindra ett visst beteende eller en viss handling… medan en policy endast vägleder mot de handlingar som troligast ger önskat resultat”.⁴

Själva ordet ”policy” förekommer dock inte i regeringens egna förklarande lagtexter. I deras handbok Myndigheternas föreskrifter⁵ står det däremot om föreskrifter(de bindande rättslagar enskilda och myndigheter skall rätta sig efter) samt något de kallar allmänna råd. För att något ska bli en föreskrift krävs ett beslut i riksdagen, för ”en myndighet får … inte enbart i sin egenskap av myndighet besluta några föreskrifter”. Eftersom jag inte hittar något om ett sådant av riksdagen taget beslut om just klotterpolicyn(däremot i kommunalfullmäktige⁶), är det nog i allmänna råd den hör som mest hemma:

2.2 Allmänna råd

Allmänna råd är regler som skiljer sig från föreskrifter genom att de inte är bindande för vare sig myndigheter eller enskilda. I 1 § författningssamlingsförordningen definieras allmänna råd som sådana generella rekommendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Det behövs inget särskilt bemyndigande för att en myndighet skall få besluta allmänna råd på sitt område.

Detta borde innebära att klotterpolicyns nio punkter är riktlinjer för hur vi ska agera, med stöd i ryggen av den lag mot klotter riksdagen tog beslut om 2003 - att ”klotter skall stoppas”⁷.

TRYCKFRIHET, ELLER INTE?

När vi nu rett ut begreppet policy och vilken tyngd just klotterpolicyn har, är en annan viktig del vi behöver utreda i frågan om dess oegentlighet, just hur den står sig mot lagen.

Tryckfrihetsförordningen trädde i kraft 1949 och gjorde därmed att Sverige blev ensamt om att ha så detaljerat reglerade principer i en grundlag. I sina 14 kapitel och hundratal paragrafer beskriver lagen klart och tydligt hur vi som medborgare har rätt att fritt sprida information samt ta del av allmänna handlingar så länge det inte strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Därmed har ingen rätt att stoppa någon slags spridning av information, inte ens en myndighet, utan bestrider i så fall en av våra mest fundamentala lagar.

1 kap. Om Tryckfrihet

1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.

2 § Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning därav må ej förekomma.
Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten. ⁸

Art of the Streets-poster

I juli 2011 trädde klotterpolicyn in och förbjöd Riksteaterns reklamkampanj för Art of the Streets gatukonst-event. Ett event som på helt lagligt vis skulle äga rum på Södra Teatern under augusti samma år.

Det är just denna företeelse som väckt mest uppståndelse – för enligt tryckfrihetsförordningen får en myndighet inte träda in och stoppa någon slags marknadsföring om något som går till på lagligt sätt.

Och som det ter sig, verkar policyn inte heller ha tyngd nog att ens förbjuda något, då det inte är en föreskrift utan endast ett allmänt råd.

EN TOLKNINGSFRÅGA

Efter att ha tittat lite på definitioner och lagar är det väl dags att gå igenom några av de viktigaste punkterna i klotterpolicyn – de som står som grund till hur alla dessa förbud tas i bruk.

9. Staden ska inte medverka till eller stödja verksamheter eller evenemang som inte klart tar avstånd från klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse. Staden ska inte heller medverka till verksamheter som på något sätt kan väcka intresse för och leda till klotter, olaglig graffiti eller liknande skadegörelse.⁹

Riksteaterns reklamkampanj förbjöds pga. detta stycke, med förklaringen att evenemanget skulle uppmana allmänheten till klotter. Men håller resonemanget?

Knappt ett uns. Att uppmuntra laglig graffiti borde också uppmuntra till ett lagligt förhållningssätt. Riksteatern lade just fokus på att det hela skulle bedrivas lagligt. Dessutom har det visat sig fungera förr - att föra konstruktiva samtal om olika sakfrågor istället för att införa förbud.

Om man tittar lite närmre på texten står det också, väldigt tydligt, att avståndet gäller klotter och olaglig graffiti. Riksteaterns evenemang var ju helt legalt. Vad nu? Det borde ju i princip innebära att det är helt OK att stödja laglig graffiti. Så varför gjorde de inte det? Sen kan man ju undra hur de kunde tolka att ”inte medverka till eller stödja” som att de bör ingripa och stoppa?

1. Klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse accepteras inte. Detta gäller för alla typer av fastigheter, mark, anläggningar och fordon m.m.

Den första punkten i en policy borde vara den mest övergripande och viktiga, och i Klotterpolicyn står det klart och tydligt om dess innebörd. Hur staden valt att tolka den däremot är något helt annat. ”Klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse” tyder på att när policyn skrevs, så fanns det ett utrymme för laglig graffiti. Detta återkommer flera gånger i policyn, men har däremot inte efterlevts. Att lägga in ett m.m. har dessutom inneburit ytterligare fri tolkning, kanske just att ta bort och motverka lagliga väggar?

Det tycks som att någon tolkar policyn efter eget tycke om graffiti, och att det inte läggs någon märke till det där lilla o-et framför laglig.

"Graffiti can´t be stopped", Riksteatern

”Stockholms Stad har med hänvisning till stadens klotterpolicy stoppat Riksteaterns reklamkampanj för det internationella gatukonstkonventet Art of the Streets som äger rum på Södra Teatern 13-14 augusti. Reklamkampanjen som är utformad av flera av Sveriges främsta graffitikonstnärer var planerad att starta på Stockholms kulturtavlor nästa vecka och sitta uppe till och med evenemangshelgen. Riksteaterns syfte med kampanjen var att uppmärksamma det publika gatukonst-evenemanget och att samtidigt, genom att köpa annonsplats, visa upp ny svensk graffiti på lagligt sätt.”¹⁰

Så stod det i Riksteaterns pressmeddelande den 21 juli 2011. Ett par veckor senare skickade de ut ett flygplan som flög över Stockholm med banderollen ”GRAFFITI CAN´T BE STOPPED” vilt fläktandes bakom sig, trotsigt men lekfullt motsättande sig vad som inte kan kallas annat än censuren, med talesättet ”luften är fri”. Detta blev något som fick minst lika mycket kritik som censuren i sig. En av kritikerna var bl.a. kommunpolitikern Christoffer Järkebom som skrev om det i sin blogg:

”Riksteatern får i år drygt 250 miljoner av skattebetalarnas pengar och jag tycker att det finns betydligt bättre saker att lägga dessa resurser på än den här typen av flygplansreklam.”¹¹
Nu kanske syftet med banderollen gick honom helt över huvudet, eller så kanske det var ett taktiskt spel för att få folk att se på det hela som negativt. Eller så var det bara ordet ”graffiti” som provocerade honom. Oavsett så var budskapet tydligt. Graffiti är inte konst. Det skall inte marknadsföras, eller slösas några pengar på.

Många politiker som stöder klotterpolicyn påstår att den inte är ett angrepp mot graffiti som konstform. Ändå motarbetas graffitin på alla sätt genom olika slags kritik av evenemang, förnekandet av lagliga väggar och förbud av just reklam för lagliga evenemang. ”Nolltolerans mot klotter innebär dock inte att Stockholm är mot konstformen graffiti, vilket jag har framfört i olika sammanhang” skrev bl.a. Ulla Hamilton den 27:e januari i år.¹² Samtidigt kritiserar hon kommunpolitikern Tomas Rudin, som är för laglig graffiti, med ett nedvärderande ”Men vissa vill uppenbart inte höra på det örat, allra minst ”Rudie” som vill göra mediala pajaserier kring detta.”

På Stockholms Stads hemsida stod det för inte så längesedan dessutom att ”Graffiti är ett brott” under rubriken ”Klotter”, något som de måhända har rättat till i efterhand till ”Klotter är ett brott” (ursprungstexten lever dock kvar på bl.a. Imisabs Klottersanering ¹³).

De har dessutom gjort många försök till att förhindra och ta bort helt laglig graffiti runt om i staden.

Ett sådant exempel är muralen Fascinate i Bromsten. 2008 användes klotterpolicyn nämligen i ett försök att ta bort denna graffiti-målning, som uppfördes 1989 helt legalt och som kommit att bli ett kulturmärke. Men protester emot demonteringen räddade slutligen muralen.

Kommunens argument till demonteringen var att den ”medverkar till verksamheter som på något sätt kan väcka intresse för och leda till klotter”. Det lustiga i det resonemanget är att den fortfarande står oförstörd efter alla dessa år.

"Fascinate", Bromsten.

Ett annat exempel på hur Klotterpolicyn missbrukats är deras intrång på skolväsendet. De har aktivt censurerat graffiti i skolundervisning och stoppat kurser och stadsvandringar om graffiti och gatukonst, med hänvisning till punkt 3 i policyn. Där drar de än en gång mattan under graffiti som konstform och jämför den återigen med klotter. Deras argument är att ungdomar uppmuntras till vandalism och att detta i sig kan leda till skolk och tyngre kriminalitet.¹⁴ Men inte heller här står det någonstans skrivet i policyn att det innebär att förbjuda en utbildningsform, eller för den delen, ett helt konstuttryck.

3. Genom att reagera och agera direkt vid misstanke om att ungdomar ägnar sig åt klotter och liknande skadegörelse kan vi förebygga att ungdomar drabbas av problem som skolk, missbruk och kriminalitet.

4. Skol- och fritidspersonal, socialsekreterare, föreningsaktiva m.fl. ska kontinuerligt utbildas och informeras för att bli medvetna om subkulturen runt klotter och dess riskfaktorer.

SLUTLEDNING

Det finns många fler exempel på hur Klotterpolicyn misstolkas, missbrukas och gör intrång på ett sätt som sträcker sig långt över dess befogenhet och direkt strider mot yttrande- och tryckfrihets-förordningen. På hur den gång på gång ser ner på och förtrycker ett uttryck och konstspråk som har lika mycket rätt att existera som den som hänger på Moderna Museet. Ändå får den fortskrida.

Graffiti är vårt allra äldsta uttryckssätt och har format vår historia på så många sätt. Vi har väggristningar och klotter från svunna tider som idag anses vara ovärderliga, då de talar om hur det var under dessa tider på ett sätt vi inte kan förstå genom att enkom titta till föremål. Vi har historier om revolution och krig där graffitin blivit en symbol för motståndsrörelse och frihet. Det är lika mycket ett konstuttryck som en identitet, och har influerat en stor del av vår moderna formgivning och kultur.

Idag kallas graffitin ”subkultur” och ”underground” och är fortfarande underklassens röst. Den likställs med klotter och är näst intill lika dåligt ansedd nu som förr, klassad som ”ful” och värdelös bredvid den ”normativa” finkonsten. Den utmanar och tar sig utanför det vita rummet, den tar plats och provocerar på ett sätt som går utanför den accepterade ramen. Och den förändrar historia.

Oavsett dess dåliga rykte eller stundtals (idag) olagliga karaktär, så nedvärderar och våldför sig Klotterpolicyn på denna konstform, samtidigt som den våldför sig på yttrandefriheten genom censur och förtyck. Men med tanke på graffitins fantastiska historia och dess uppenbara värde för samhället, borde Stockholm Stad istället hylla graffitin, och stötta den som konstform.

Klotterpolicyn borde helt enkelt slopas. Den uppmuntrar till fördomar, förtryck, förföljelse och censur, och bidrar till ett mer segregerat, orättvist samhälle. Den är helt enkelt en skymf mot de värden vårat land vilar på. Mycket värre än det ”klotter” den påstår besudla vår stad.